Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brandt tyckte sig se rödt och svart för ögonen
på samma gång, ryggade mamsell Agda tillbaka
och upphörde att slå. Hennes ansikte blef
kallt och förvridet på samma gång, och hennes
mun stod öppen. »Barnet!» mumlade Brandt.
»Barnet!» Som en blixt slog det honom, att
han genom sin öfverilade handling skrämt den
stackars flickan i stället för att endast lugnt
hjälpa henne. Så fort hans ben kunde bära
honom, sprang brukspatronen flygeln rundt och
trädde in i väfkammaren genom dörren. Där
gick han fram mot Karin, lade med ovanlig
ömhet sin arm om hennes skuldra och sade
lågt, alldeles som om de två varit ensamma:
»Gå upp till dig och var glad. Det här sker
aldrig mer.» Fylld af en ovan, lycklig känsla
smög sig dottern ut. När hon var borta, vände
sig Magnus Brandt om och sade i sin skarpaste
husbondeton utan att ens se sig tillbaka:
»Mamsell kommer genast in till mig!»
Darrande af en mångfald känslor, som han
icke kunde reda, gick Magnus Brandt in i sitt
rum, hvars dörr han lät stå öppen. Hvit i
ansiktet och med munnen ännu öppen af skräck
följde honom mamsell Agda.
— Stäng dörren! befallde Brandt.
Och mamsell Agda lydde honom.
Magnus Brandt såg på den lilla kvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
