Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brända, och då försvann Anna Lisa på en stund.
Hon kröp upp på vinden, och där snodde hon
omkring i alla höra, och slutligen kom hon nedsläpande
med en gammal nystfot och ett söndrigt baktråg.
»Nu ska vi upp med stora spjället», ropade hon.
Olle och hon måste hjälpas åt, allt vad de förmådde,
innan de fingo upp det, och när det väl gav vika
för deras förenade ansträngningar, så störtade en hel
hop snö och sot ned på hällen. Anna Lisa sopade
ihop det i hörnet, och sedan tände hon på en
flammande brasa av nystfoten och tråget. De blevo med
ens så upplivade. De satte sig alla tre kring elden
och knaprade på torkade päron och äpplen. Och
så slutligen fingo de höra röster, först avlägset och
sedan småningom närmare och närmare. Det var en
hel hop karlar, drängarne hos kyrkvärdens och
snö-skottarne och Kalle, så att det gick raskt undan.
När dörren äntligen drogs upp, så stodo de i förstun
alla tre, och den första, som steg in, var
kyrkvärds-mor med kaffepannan väl omlindad och nedsatt i en
korg.
»Nu ska mor Anna vara lugn, för att något
sådant här skall då aldrig mer inträffa», sade hon,
»för det första, som skall skottas upp, om det blir
yrväder, det skall bli vägen till Annero, det ha vi
kommit överens om allihopa.»
»Ja, så mycket ha vi då lärt oss, Olle och jag»,
svarade mor Anna, »att inte gå vi och lägga oss någon
vinterkväll utan att ha potatis, bränsle och vatten
inomhus, så att det förslår för ett par dagar åtminstone.»
Nu bjöds det på kaffe över lag. Karlarne höggo
en hop ved för att visa sin tacksamhet, och det var
Olle glad åt. Det skottades vägar både till
potatisgropen och rishögen. Det doppades av
kyrkvärds-mors julbröd, både vörtbullar och saffransbullar, och
det var lust och gamman. Men den, som var gladast,
det var kanske ändå Svanhals, för hon hade varit
törstig med besked, men hon kunde bara säga »kvack
kvack» till tack, där hon gick och vickade fram och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
