Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna Lisa satt instängd ocb såg på, hur det piskade
snö i virvlar och drivor på gården. All samfärdsel
var avbruten, och drängarne hade all möda att hålla
vägarne uppe mellan boningshuset och uthusen samt
byvägen utför. Det var ett skottande flera gånger
om dagen. Utefter stora landsvägen gick den
väldiga snöplogen, förspänd med fyra oxar, morgon och
kväll och vräkte drivorna famnshöga upp mot
vägkanterna, var den for fram.
Men en natt, den tredje, då vaknade Anna Lisa
från en dröm och tänkte på Annero. Hur hade
hon kunnat glömma dem? Hur kom det sig, att
ingen människa tänkt på dem därborta i skogen?
Hon kunde icke somna igen. Hennes bamahjärta
greps av förskräckelse och samvetskval. Var detta
vänskap, kunde en sådan tanklöshet förlåtas?
Hon kom i en sådan ångest, att hon icke kunde
avvakta den fulla dagningen, utan hon steg upp och
klädde sig. Hon tog på sig kappa, skinnmössa och
ullvantar och smög sig ut. Skidorna och påkarna,
som skulle tjäna till skidstavar, stodo uppställda i
förstugan. Men skulle hon gå utan något med sig?
Där fanns ingenting framme, annat än ett stycke
mjukt bröd och en ölbutelj, som satts*fram åt far
till kvällen, men som han ej druckit ur. Den stod
kvar på bordet. Anna Lisa gick tillbaka in och
stoppade den i fickan, därefter lade hon skidorna öfver
axeln, tog den ena påken i hand och sköt upp
förstu-dörren. Stormen hade upphört, stjärnorna gnistrade
över henne, och det var bitande kallt. Snön
knarrade under fötterna vid vart steg.
Om hon bara väl vore framme genom gatan och
nere vid landsvägen, så skulle det nog sedan gå.
Borta vid kvarnen såg bon, att det lyste.
Driven av sin ängslan, frågade icke Anna Lisa
efter något annat än att komma framåt. Ensam gick
hon genom gatan i mörkret. När hon kom ned, där
gärdesgårdame på båda sidor upphörde, fick hon höra
ljud av flera röster och ett knakande och brakande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
