- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
114

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i laget. Det är han, som tänker för oss och
försörjer oss. Jag är ju så illa ansatt av gikt, som du
nog kan se, Lovisa. Olle är mitt stöd, Gud signe
honom.»

I detsamma hördes prat och skratt utanför. Det
skar till i mor Anna. Skulle hon icke mer få höra
de båda syskonens muntra prat? Efter åtskilliga
knuffar och dunsar mot dörren slogs, den upp. Olle
fick sig en puff i ryggen av Mina, som kom efter, så
att han störtade fram några steg på golvet och var
nära att förlora jämvikten.

»Här är åtminstone muntert, om det också är
fattigt», sade mostern och tog honom i hand. »Jaså,
det här är Olle det, husfadern.»

»Att mor inte har kunnat tiga med det där»,
tänkte Olle, »alla människor ska då ha det i sig.»

Men utvärtes gjorde han en mycket hövisk
bugning.

Som kaffet nu var färdigt, satte man sig ned
kring bordet och doppade av hjärtans lust av alla
de fina bullarne, som smakade förträffligt för alla
utom för mor Anna. Det föreföll henne liksom om
de varit ett lockbete för att förmå henne att släppa
sitt barn.

Och verkligen, när hon såg den ena efter den
andra av dem försvinna bakom Minas vita, jämna tänder,
så tänkte hon, att så där rikligt skulle hon få äta
dag efter dag och bli tjock och fet och välmående
som mostern.

»Nu går jag ut ett litet tag med Mina och ser
på omgivningarna», sade fru Söderström med en
blinkning till mor Anna, sedan kaffet var bortdukat,
och de båda systrarne en stund pratat om gamla
barndomsminnen och om livet i Amerika.

»Kanske jag skall följa med moster också»,
sade Olle.

»Nej, du kan stanna inne hos mor. Kom du,
min flicka, jag nöjer mig med dig.» Vid dessa ord
drog hon Minas arm under sin egen och gick ut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free