Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under tiden hade en annan flicka kommit upp«
för allén, klädd i rödrutig halsduk, randig bomulls*
klädning och uian skor på föttema. Hon stannade
icke långt ifrån Armida alldeles häpen.
Men vad hände? Bäst som Mina, ty det var
hon, stod där helt och hållet utom sig av förvåning,
kände hon i ett ögonblick någonting på sin axel.
Det var gjort med ett enda djärvt språng, och där
stod Armida på tåspetsen och balanserade, och kysste
på fingrarna och skrattade.
»Gå din väg, gå din väg», ropade Mina och
ruskade på sig. Men det hade ingen annan verkan,
än att Armida hoppade över på andra axeln och
stod lika lätt på andra tåspetsen och böjde sig framåt
och åt sidorna i alla möjliga vackra ställningar.
Man skrattade uppe på verandan, och Hans
försökte än en gång, alldeles dödligt förskräckt, att
smyga sig bort. Han hade ögonblickligen känt igen
Armida, men ett nytt strängt: »stanna kvar, Hans»,
hejdade honom.
»Så söt hon är, pappa», sade Lena. »Hon är det
sötaste jag någonsin sett. Vill hon ha pengar, pappa?»
Men under tiden mellan sina piruetter, som
nu skedde på marken, ty hon hade äntligen hoppat
ned från Minas skuldror, gjorde Armida de
besynnerligaste miner, vinkar och blinkningar åt
rytt-mästarn. Men som ingen, utom Hans, tycktes begripa
något av detta tillvägagående, så hade det ingen
verkan. Ryttmästaren tog tvärtom upp sin tidning
och började läsa igen.
»Skall hon inte få litet pengar, pappa?» viskade
Lena. Friherrinnan hade redan tagit upp sin port«
monnä och kastat ut några slantar på marken åt henne.
Men utan att taga upp dem hoppade Armida
upp på verandaräcket, kilade som en vessla utefter
spalieren, som uppehöll slingerväxterna, delade dessa,
när hon kom bakom ryttmästaren, stack in sitt
vackra lilla huvud mellan lövet och blommorna
och viskade: »Kan jag få tala några ord med herm?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
