- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
23

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bar det av ner i köket. Hon skulle naturligtvis ha
frukost med sig, då hon skulle vara borta hela
förmiddagen.

»Tänker verkligen Helena äta allt det där», sade
jungfru Hanna alldeles förvånad, då hon såg de många
smörgåsarae, som Lena bredde på och lade ner.

»Nej, inte alltt men ser Hanna jag blev bjuden
på frukast i går, och i dag skall jag bjuda igen.»

När allt var i ordning, beredde hon sig att gå
allena, ty hennes pappa hade rest till staden tidigt
på morgonen. Hon visste att det gick en genväg
över gärdenat och därför gick hon icke stora vägen
utför allén utan sprang över köksträdgården bort
emot uthuslängorna. Men se där måste man gå över
svingården, och det vågade hon icke ensam. Hon
stod tveksam och väntade, om ej någon av
ladugårdspigorna skulle synas till, och slutligen kom Maja
verkligen ut från hönshuset med en korg på armen.

»Kom och följ mig, jag skall springa genvägen
över gärdena», ropade Lena, »och jag törs inte gå
för grisarna.»

»Skall lilla fröken gå den här smutsiga vägen?»
sade Maja och kom långsamt emot henne, »det passar
väl inte.»

»Ack jo, men jag har så bråttom.»

»Vart skall fröken då ta vägen?»

»Jo jag skall bara över gärdena», svarade Lena,
men i detsamma tyckte hon sig höra ett litet pipigt
ljud från Majas förkläde. »Vad har du där?» sade
hon.

»Asch, det är bara en av ankungame, som har
brutit benet av sig. Den stackarn satt fast i en
springa vid mathon, och nu skall jag gå och vrida
nacken åv ’en, så han slipper pinas.»

»Får jag se på den», sade Lena, och Maja
öppnade försiktigt på förklädet. Den lilla ankungen låg
där och pep, och Lena tyckte, att han bad henne
om sitt liv, när han öppnade sin breda lilla näbb och
snattrade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free