Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Skarpt fixerande honom, gick kung Karl häftigt
fram och tillbaka öfver golfvet, lekande med fästet på
sin värja, som Anders Käck efter stridens slut
återlem-nat. I en fönsterfördjupning hade kapten Krause och
Hjalmar Stålros tagit plats. Deras samtal rörde sig
förnämligast omkring den sårade grefven och det straff,
som kungen skulle ådöma honom. Slutligen frågade
kaptenen, bytande om ämne:
— Har ni sett till unga fröken ?
— Nej.
— Och inte är Anders Käck här. Jag undrar, hvad
kungen hade att tala med honom om så länge för en
stund sedan. Och allt under det han pratade, så
sneglade han på er, det såg jag bestämdt.
— På mig, utbrast Hjalmar förvånad. Hvad har
jag då brutit, efter som min konung gifver mig sneda
blickar.
— Och så tyckte jag, att han såg så
hemlighetsfull ut, när han såg på er.
— Jaså! ja det var högst besynnerligt.
— Stora dörren öppnades i detsamma, och två
personer visade sig på tröskeln. Det var Anna Koniecpolsky
och tätt bakom henne Anders Käcks kämpagestalt.
Kerl XII var, såsom alla veta, ingen
fruntimmerskarl, men vid åsynen af den bleka sköna Anna
Koniecpolsky kunde han icke återhålla ett utrop af
öfverraskning. Hastigt trädde han emot den unga flickan och
bjöd henne handen samt förde henne fram till den
sårade grefven.
Anna viste icke, att det var kungen, som fört henne
fram. Vid åsynen af den gamle föll hon på knä och
lutade sitt hufvud mot hans bröst, under det en ström
af tårar flöt utför hennes kinder.
Endast med möda kunde kapten Krause hålla
Hjalmar tillbaka; han ville nödvändigt rusa fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
