Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Järnvägarnas betydelse för olika industrier - Järnvägarnas betydelse för kalkindustrin och sockerindustrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
i landet. Man vet sålunda, att underafverkning delvis ägde rum i
Ånger-
manland för omkring 20 år sedan, och det är väl ej för djärft att ge Norra
stambanan någon andel i den utveckling som sedan ägt rum. A andra
sidan har skogskomitén i sitt betänkande af 1899 åtskilligt att förmäla
om den öfverafverkning, som i
bergslagen och särskildt i
Roslagen under
1890-talet blifvit en följd af förbättrade kommunikationer, af flottledernas
upprensning och af stigande virkespriser ;^ och samma utveckling i Norrland
är ju väl bekant. Att järnvägarna åtminstone i mellersta Sverige äro en
af orsakerna härtill, synes ej heller rimligtvis kunna betviflas, då man be-
tänker det nj^ss påpekade förhållandet, att de oarbetade trävarorna utgöra
hufvudmassan af de flesta stationers afgående trafik äfven i
ganska skog-
fattiga trakter. Mot detta har man åter å andra sidan att ställa den ofant-
liga betydelse järnvägarna äga för ett af de viktigaste medlen till en god
skogsvård, nämligen träkolstillverkningen; och mycket tvifvelaktigt må det
väl sägas vara, om en trakts öppnande för samfärdseln i
längden behöfver
vålla skogen skada. ^
Utom dessa hufvudindustrier, bergshandteringen och trävaruindustrin,
må det vara skäl att i största korthet omnämna två näringsgrenar, där
järnvägarnas inverkan förefaller särskildt uppenbar.
Kalkindustrin i Västergötland synes i allt väsentligt ha Västra stam-
banan att tacka för sin tillvaro. Industrin är starkast lokaliserad i trakten
kring dels Sköfde, dels Falköping, och vid Uddagården fmnes ett företag
som har anlagt en särskild enskild järnväg (6 km lång) fram till Falköping.
Vid flertalet stationer på stambanan mellan Herrljunga och Töreboda ha
kalkbruk sprungit upp under järnvägens tid samt under dess tydliga infly-
tande — ofta gå kalkbruken tillbaka till tiden omedelbart efter öppnandet
af stationen i
fråga, och äfven Kaflås, ett af de äldsta, synes ej vara äldre
än järnvägen. Företagen äro ej stora, men desto talrikare, så att där brän-
nas stora mängder kalk, och betydelsen häraf för jordbruket ej blott i Väst-
götalänen är högst ansenlig. På statsbanorna gå öfver hufvud taget 93,000
ton kalk för jordbrukets behof, med en medeltransportlängd af 85—89 km.
Statsbanorna ha sökt uppmuntra denna industri genom fraktrestitution och
på annat sätt — 1876 insattes särskilda kalkvagnar på statsbanorna. Järn-
vägens inverkan visar sig framför allt på somrarna, då efterfrågan gifvetvis
är störst och bönderna för öfrigt sakna möjlighet att själfva transportera
varan; vintertiden, då afsättningen behöfver uppmuntras, åtnjuta jordbru-
karna en prisnedsättning, om de afhämta kalken vid bruken med egna
dragare.^
’
Se särskildt Skogskomiténs betänkande I 62.
^
Jfr landshöfdingarnas uppgifter om den stora uppryckningen under järnvägarnas första
tid i
Kopparbergs och Älfsborgs län (H Kopparb. län 1861/65, ss. 12 f., Älfsb. län 1866/70
s. 12). Före järnvägarnas tid voro virkespriserna på många håll hos oss liksom i andra län-
der mycket låga på grund af den dyrbara transporten, och detta var gifvetvis ingen odelad
fördel. Jfr Järnvägsiindersökningskomitcns betänkande, bihang s. 38.
^
Redogörelsen för kalkindustrins förhållande till statsbanorna stöder sig utom på de
vanliga källorna dels på enstämmiga och fullständiga upphsningar från stationsbefälet på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
