Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - IV. Minnen från den stora hungersnöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Tolstoy redan tidigt på hösten 1891
tydligt förutsåg, att en förfärlig hungersnöd stod
för dörren, offentliggjorde han en tidningsartikel,
hvari han framhöll såsom gagnlöst att söka hjälpa
de hungrande massorna medels bidrag i penningar
eller andra gåfvor. Så resonerade förståndet.
Men efter några få dagar befann sig Tolstoy i
medelpunkten för hungersnöden, energiskt
sysselsatt med förberedande åtgärder till nödens
lindrande samt skref artiklar i utländska tidningar,
hvilka hade till följd, att undsättningsmedel i
penningar och in natura strömmade in,
hvarigenom hundratusenden räddades från
hungersdöden.
Det var hjärtat, som tog ut sin rätt och
tvingade till handling. Och huru kunde en man
med ett varmt klappande hjärta och ett känsligt
samvete handla annorlunda? Sådant är lifvet —
teorierna måste ofta maka åt sig för
verkligheten.
Den ryska »societeten» väcktes omsider af
underrättelserna om den ohyggliga hungersnöden.
Man kunde icke undgå att se åtminstone någon
del af det ohyggliga skådespelet: — de ofantliga
vidderna höljda af snö och köld, och under den
bistra steppvinterns kalla omhölje millioner
människor utan föda, utan kläder, utan bränsle, hvilka
utan ett ord af medlidande ledo hungrens kval
och dogo hungerdöden utan att veta, hvarför de
lefvat, och ännu mindre hvarför de dogo...
»Sociteten» anordnade då välgörenhetssoiréer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
