Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. På hästrygg mot Yosemite
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omfattande af en personlig och lefvande kristendom, hvilket
de ådagalagdt genom ett noggrannare och allvarligare lif än
de flesta hvita, som räknas till de allvarliga kristna.
Efter en veckas angenäm vistelse i ett gästfritt hem i
Stockton fortsattes återresan efter Södra Stillahafs-banan till
Merced Här stannade jag för att se, om jag skulle kunna
besöka »verldens största natur-under», den beryktade
»Yose-mite-dalen», belägen 80 eng. mil österut från denna plats i
hjertat af Sierra Nevada. Att taga diligens från Merced
och dit kostar för mycket för min kassa; och att gå ensam
till fots 80 mil genom en obebodd trakt, hemsökt af röfvare
och odjur, är mera »lifvadt» för inbillningen än i
verkligheten. Jag går till en hederlig »farmare», som har ett
halft dussin hästar, och lyckas träffa följande förmånliga
öfverenskommelse med honom: Jag betalar 7 5 cents per dygn
för häst och sadel och förbinder mig att föda och återställa
hästen i godt skick; i annat fall får jag betala »Job», så
heter hästen, med 45 dollar. Hästar äro här billiga. »Men
Ni måste ha pistoJ eller gevär med Eder, ty det är ej så
trygt biand bergen.» Men jag ansåg det »tryggast» att
ej taga något skjutvapen med mig — huru lätt kunde jag
ej skada mig med dylikt, om jag t. ex. fölle af »Jobs»
rygg! Eöröfrigt behöfver väl ej en fattig syndare vara rädd
för röfvare. Detta är en af de många fördelarne af att
vara fattig.
Följande morgon kl. 8 begåfvo vi oss i väg — »Job»,
undertecknad, en matväska, en hafrepåse, ett par böcker,
en kikare och åtskilliga andra småsaker. Månen sken så
full, så blank och klar från den molnfria himlen, under det
Sierra Nevada reste sig som bergspöken mot den mörka
natthimmeln. Alt är sällsamt, dystert och ödsligt. Gräset
på marken är så torrt, att det söndersmulas under hästens
fötter, under det rök och dam ej blott följa oss efter, utan
äfven omgifva och gå framföre oss *som molnstoder. Jag
manar på Job för att komma undan röken, men han är
tålamodig och föredrager länge mina både hör- och
kännbara anmärkningar, innan han bryr sig derom. Jag
blickar tillbaks än en gång på de talrika väderkvamame, som
likt skyddsandar höja sig öfver hvarje hus i det ödsliga
Merced, ger Job en kännbarare påminnelse än förr, och
hastigheten ökas till »full fart.» Intet lif, utom vi sjelfva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
