Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Genom Colorado och Nya Mexico
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga säga, att »staden» öfvergafs, emedan Comanches anföll
och plundrade den; men en annan sägen berättar, att en
helig orm hölls i rådhuset, hvarest den heliga elden var,
och att ett barn offrades dagligen till föda åt ormen, hvadan
befolkningen snart utdog. Den gamla ruinen är en af de
ryktbaraste i hela Nya Mexico.
Vi fortsätta vår färd förbi små byar med små odlade
jordlappar, vattnade af bäckar flödande från bergen.
Öf-veralt ute på fälten resa sig en mängd grofva träkors,
som uppsatts af det vidskepliga folket i den tron, att de
skola skydda och välsigna deras skördar. Jorden tyckes
vara fruktbar; men den måste vattnas, emedan här faller
intet regn på hela året, utom några våldsamma
störtskurar under den s. k. regntiden mellan Juli och September.
Vi färdas äfven förbi La Glorietta, hvarest
utkämpades en strid mellan nordstaternas och sydstaternas trupper
den 28 Febr. 1862, som varade från kl. 10 f. m. till
kl. 5 e. m., utan att någondera parten afgick med seger.
Vid Lamy, så kallad efter ärkebiskopen i Santa Fé,
steg jag på ett »tåg», bestående af lokomotivet och en vagn,
hvilket efter en bibana iförde oss till Santa Fé.
Alla gamla städer och byar äro vördnadsbjudande,
men det är något särskildt romantiskt, en viss
medeltids-gloria, som omgifver dessa byar och städer, bestående af
lerhyddor med flatt tak, små dörrar och föga eller inga
fönster och sina ljuft klingande ortodoxa spanska namn.
Min fantasi var uppjagad, och mitt öga spanade nyfiket
efter att få se det beryktade Santa Fé. Några minuter till,
och tåget stannar och banan är slut, uta$ att jag ser den
märkvärdiga staden. Jag hade spanat åt orätt håll. Jag
steg ur vagnen på andra sidan och såg framför mig en
syn, som allra först påminde om ett stort tegelbruk med
en rad tegelhögar, som utlagts till torkning. Jag blef litet
misslynt öfver att verkligheten ej tycktes motsvara
inbillningen. Hvilken kuriös stad! Jag kände mig frestad att
helsa denna heliga stad med ett gapskratt; men det vore
vanhelgande; derföre satte jag mig tyst och allvarsam som
en egyptisk prest i en omnibus och forslades omkring fem
minuters väg öfver en bäck utan bro och nästan utan
vatten, som förmodligen af detta sistnämnda skäl kallas Santa
Fé-floden, och efter små slingrande, smutsiga och af dagligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
