Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Kriget och religionen under den kristna tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydelsefull kulturgrupp i Europa”. I fråga om förhållandet
mellan nation och stat framhåller Larsson, att det
lyckligaste vore, om varje nation, eller kanske grupp
av befryndade nationer, vore en stat; men en sådan
ordning kan ej fullständigt genomföras. ”Att
nationaliteten, säger han, ej kan uppställas som det
enda framtidsidealet, därom erinrar oss redan Schweiz.
Tre nationaliteter leva där okränkta och oförhindrade
att utveckla var sin egendomlighet... Den
nationella säregenheten är kanske mer i fara inom
Tyskland, där dialekterna upptuktas till ett abstrakt
riksspråk. Och nationallynne, som ej därjämte är
hembygdslynne, tror jag ej på”. — ”Det som smärtar eller
synes oss avita”, fortsätter författaren vidare, ”är
väl egentligen icke, att det bor italienare i Österrike
och Schweiz, tyskar i Östersjöprovinserna, danskar i
Tyskland, eller att alla världens nationer äro blandade
i Förenta staterna — men våldet, där det blivit
begånget, och förtrycket, där det pågår, är det som
upprör en. Egentligen var det icke heller enbart
nationalitetsidén, som entusiasmerade folken 1848, utan
väl så mycket rättsidén; och det kanske vore ganska
nyttigt att låta den senare träda mera i förgrunden,
ej för att skjuta nationalitetsidén åt sidan utan för
att ge den skydd. — Statens själ är
rättsprincipen. Det som sammanhåller statsmedlemmar är i
första rummet den känsla av heder och solidaritet,
som kommer kamraterna på samma skuta att dela
samma öde med varandra. Nationens själ, det
är något annat, det är den folkanda, vars blick ännu
skiftar av fädrens pulsslag och gömmer reflexer av
urhemmets dagrar och horisonter. Varhelst ett ord
sägs med folkpersonlighetens timbre, en stad bygges,
seder forma sig i samband med folkets innersta
kynne — där gör nationaliteten en vinning, och där erfar
människan känslan av stamfrändskap och ser ett
oändligt perspektiv av uppgifter.” Så långt citatet.
Den välbehövliga väckelse till klarare insikt om
samtliga medborgares plikt att värna fosterlandets,
det gemensamma hemmets frihet och
självständighet, som försports i vårt land under de senare åren,
och vilken väl närmast är en följd dels av utvidgad
medborgarrätt och stegrad folkupplysning, och dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
