Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Religionens inflytande på krigsväsendets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till användning i fejder och krig även på högre
utvecklingsskeden av det barbariska kulturstadiet,
hade sålunda en viss likhet med den moderna
världsliga krigsapparaten. Från magiska batterier
slungades farliga projektiler över vilka avstånd som hälst
i form av med olycka laddade förbannelser,
”trollskott” o. d.; minor av likaledes laddade besvärjelser
utlades, vilka exploderade vid första beröring;
hinder i fiendens väg nedgrävdes i marken i form av ben
eller andra delar efter avlidna mäniskor, som
försvårade eller omöjliggjorde fiendens frammarsch; som
skyddsvärn mot fiendens vapen buros kraftiga
amuletter; under det att ”nidstänger” stodo på vakt på
upphöjda platser vid landsgränserna och spejade in
över fiendens land o. s. v.
I forntiden var det bland alla germanska folk
brukligt att fästa och uppresa offrade hästars
huvuden på s. k. nidstänger. Hästhuvudet på en sådan
vid länsgränsen placerad nidstång riktades mot det
håll, varifrån man väntade infall av en fiende i den
tron, att den med förbannelse (nid) laddade
gränsvakten skulle hålla fienden på avstånd. Egilssagan
omtalar, hurusom Egil steg upp på en klippspets,
satte ett hästhuvud på en hasselpåle och sade: ”Här
uppreser jag en nidstång och riktar förbannelse (nid)
mot konung Erik och Gunhild etc.” Denna
förbannelse inristade Egil i runor på stången och vände
hästhuvudet mot konung Eriks land. — Liknande
föreställningar hava bland germanerna bibehållits tills
efter reformationen, och minnande om dessa äro
gavelprydnader på äldre byggnader i form av snidade
hästhuvuden.
Dessa föreställningar äro förknippade med den
magiskt-religiösa betydelse, som skelettdelar av
såväl människor som djur äga bland de flesta
naturfolk. Särskilt har kraniet blivit föremål för en
formlig kult, såsom t. ex. björnens kranium bland de
nordasiatiska folken och kranier av skilda djur och
människor bland malajer och afrikanska stammar.
Medels en invecklad, av element ur den
organiska och oorganiska samt andevärlden sammansatt
apparat kunde specialister icke blott såsom i nutiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
