Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Den primitiva egoismen och altruismen i ”kampen för tillvaron”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förekomma, t. ex. bland veddahs på Ceylon och de forna
invånarne på Unmak och Unalaska, och för
grönländaren är, enligt Nansen, krig ”ofattligt och
motbjudande, en sak, för vilken deras språk ej har något
ord.”
Tillstymmelser till ”internationell lag” kunna
även spåras bland de primitiva folken i deras seder
och bruk i samband med fejder mellan klaner och
stammar. Sålunda fordrar seden bland vissa
stammar på Söderhavsöarna och i Nordamerika, att den
angripande parten underrättar motparten om sitt
tillämnade angrepp, på det att denne må kunna bereda
sig till försvar. Fientligheternas upphörande
beledsagas ofta av formliga, ej sällan högtidliga fördrag.
Ett vackert exempel härpå berättas av de Brassa.
På inbjudan av konung Makako bevistade han en
ceremoni, som benämdes ”krigets begravning.” Inför
ett stort antal samlade hövdingar grävdes ett stort hål
i marken, vari man kastade diverse krigsredskap,
varefter planterades ett ungt träd över vapnen, vilket
skulle växa upp som ett levande vittnesbörd om det
ingångna vänskapsförbundet. Bland skilda, även
lågt stående folkslag, t. ex. australnegrer i Nya
Sydwales, Omahaindianerna o. s. v. äro härolderna
okränkbara under pågående krig; och bland många
primitiva folk är det en helig plikt att under fejder
skona de svaga och hjälplösa och stundom även en
avväpnad eller sårad fiende; även fordrar seden
stundom att krigsfångars liv skonas.
En överväldigande mängd av exempel på
liknande och andra yttringar av humanitet bland
primitiva folk hava anförts av etnologiska forskare,
särskilt av Westermarck och Krapotkin i deras ovan
nämnda arbeten. De som haft tillfälle personligen
umgås med primitiva folkslag hava i regeln, även
bland de vildaste, gjort iakttagelser, som gå i samma
riktning. I outplånlig tacksam hågkomst skall jag
alltid bevara mina erfarenheter, särskilt av de
nordasiatiska, från civilisationen mäst isolerade
tungusernas omutliga ärlighet, hjärtliga gästfrihet och
oegennyttiga hjälpsamhet. Till och med hos de vilda
apacherna åtnjöt jag i Nya Mexiko gästfrihet mitt under
en blodig fejd mellan dessa och de vita. Visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
