Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247.
det betyder och att vi skall ge liv och blod för
det. Som Gustaf Adolfs folk, som de gamla
karolinerna. Men Ivar känner sig inte berörd
av det. Det når honom inte, det är kallt. Och
han har börjat tänka själv. Han längtar bara att
bli fri från skolan.
Emellanåt möter han fröken Ellida på
skolgården och känner en viss värme. Hon har sitt drag
av moderlighet, han tycker om henne. Han
rodnar, om hon stannar till och säger något ord.
Ohlzén har träslöjd med pojkarna. Den skall
vara frivillig, men en dag säger han till Ivar
att han tycker han bör slöjda. Ivar kan ju inte
säga emot, fast han ville. Om jag finge
böcker i stället, tänker han. I slöjden går det i alla
fall dåligt. Han har inget handlag. Han bär
sig fånigt och fumligt åt, som han alltid gör när
han skall instrueras av andra. Han känner sig
löjlig och Ohlzén gör honom löjlig ytterligare.
Medan de andra snickrar ihop massor av
blom-sterställ och pallar, får Ivar med nöd en
blompinne och ett skärbräde färdigt.
På somrarna och på höstarna — så ofta han
kan få ledigt från skolan — arbetar han hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
