Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154.
En dag är pojkarna ute på vedbacken och
kvistar ris och har fjärilen med sig. Den kryper
försiktigt omkring över riset och upp på
huggkubben. Bertil får stanna upp med arbetet. Men
katten stryker däromkring och i ett nafs sticker
han fram och slukar fjärilen. Det står inte att
■hejda. Det hjälper inte, att Bertil slår katten
med grova vidjor. Fjärilen är i alla fall förlorad.
Han fångar en ny gul fjäril dagen efter. Men
så snart han tar ut den och släpper den, räddar
den sig och flyger bort. Den vill inte bli tam.
Den vill inte tillbaka i det blåmålade skrinet till
blommorna och brödet. Och han fångar åter en
—denna gång en brunfläckig nässelfjäril. Men
om ett par dagar ligger den död i skrinet.
Ibland kommer Åke hem med sin "fästmö",
den sextonåriga Gulli, syster till Per Eriks
Nanna. De ligger därhemma en natt eller ett
par. Karin bäddar villigt i pojkarnas säng åt
dem; Bertil och Ivar får ligga på golvet då. Det
unga paret ligger och drar sig och har roligt
till långt fram på förmiddagen.
Töre har svårt att fördra det, han kan inte tåla
de här stadsflickorna. De är tillgjorda och dum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
