Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hattnålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HATTNÅLARNA 189
författaren, för hvilken situationen icke var fullt
klar. Hur kan det komma sig?
— Det kan jag säga dig, inföll Bengt Bengts-
son okynnigt. Fröken Stefanie har nyss anför-
trott mig, att hon är mycket lyckligare som
ogift än om —. Men kanske att jag inte bör
citera?
— Som ni finner lämpligt, sade Stefanie
mycket kyligt.
— Då skall jag visa ädelmod.
— Tack, sade hon. Jag skall visa er samma
tjänst tillbaka.
Författaren hade under denna replikväxling
närmat sig Eva, och de bägge andra hörde
honom nu uttala sin förhoppning att så små-
ningom lyckas utplåna det pinsamma intryck
han gjort på henne.
— A, det var inte det, sade målaren, som
var vid sitt mest obehagliga lynne. Det är det
att du såg på automobilen och hattnålarna och
inte på henne.
— Eva, sade Stefanie, som börjat dra på
sig handskarna. Vi har middag om tre kvart.
Du, som sköter hushållet, kan väl säga, om vi
kan sätta i fråga att ta herrarna med oss?
— Vi har förstås fyra sömmerskor till mid-
dag, sade Eva trumpet.
— Ingenting annat? Bengt Bengtsson såg
så besviken ut, att alla måste skratta, och där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
