Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hattnålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HATTNÅLARNA 187
liknade en ordväxling med öfvergång till hand-
gripligheter. Sekunden därefter stod Eva i
dörren, där hon blef stående, medan hon och
författaren från Amerika fixerade hvarandra
med en förvåning, som undgick Stefanie lika
litet som Bengt Bengtsson.
— Han i automobilen, Stefanie! utbrast hon.
Men Bengt Bengtsson, hvarför tar du mig så
hårdt i armen?
— A, sade målaren med en axelryckning,
ingenting.
Stefanie hade plötsligt stelnat tilL, och han
hade sett det. Författaren hade också sett det,
men tycktes behålla sin fattning fullkomligt.
— Jag kan förstå, sade han till Stefanie,
att denna okända, unga lady, som så oväntadt
uppenbarat sig, berättat att och hur vi träffat
på hvarandra i dag. Behöfver jag förklara mig?
— Förklara er? upprepade Stefanie stolt.
Nej, naturligtvis inte.
— Very well, sade han, då kan jag göra
det. Det låter otroligt, fortfor han vänd till
Eva, men jag följde inte så mycket efter er,
som efter fröken Bichards automobil. Att det
var hennes, tog jag reda på af chauffören, då
den höll utanför bror mins port — talade han
inte om det? — och sen hoppades jag, att få
tillfälle alt se något af henne.
På hela Evas ansikte stod skrifvet med
stora bokstäfver: »tro honom inte!» Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
