Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hattnålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HATTNÅLARNA 163
var han icke rädd längre, endast tämligen upp-
hetsad och mycket, mycket nyfiken på utgån-
gen af den tvekamp han visste skulle komma.
Hela framliden berodde på hvem som nu var
starkast, ty ta Eva utan att Stefanie samtyckte,
Stefanie som varit hennes far och mor, som
uppfostrat henne och gifvit honom själf medel
att studera, det kunde han icke. Han var en
särdeles hederlig ung man med principer, men
Eva tyckte i sitt innersta hjärtas djup, att de
voro besvärliga.
Han ansåg sig mycket väl rustad, och han
hade tack vare gudinnan Venus kunnat förbereda
en liten öfverraskning, som han hoppades
skulle ha en ofelbar verkan, men det var icke
utan att han fick hjärtklappning vid ring-
ningen. Stefanie Richards var icke just att
leka med, och för resten, tänkte han, hvem kan
beräkna kvinnor?
Han skyndade sig ut i tamburen och hjälpte
henne af med en elegant automobilkappa, och
så stod hon där igen i densamma elfenbens-
färgade sidenklänning hon bar på porträttet
och burit den dag, då han friade till henne.
Hon var trettiofem år men gjorde det bästa
af det och var alltjämt mycket vacker. Hon
hade kloka och lugna ögon, och det var något
starkt och samladt öfver henne, som gjorde
att mindre starka och mindre samlade män och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
