Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. En värld att tiga i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VÄRLD ATT TIGA I 155
Hon satt med Svenska Dagbladet och läste,
han med Dagens Nyheter och läste inte.
Han hade lagt ner tidningen och satt nu
och såg på henne. Öfver kanten af Svenska
Dagbladet såg han blott ett hår — ett hår som
vind öfver ett rågfält, ett hår, som en gång —
— men, mon Dieu, man tröttnar på samma hår
på samma kvinna, äfven om det då och då
förändrar färg för ens räkning, kanske icke
minst då.
Hon borde ha märkt af hans gest, när han
lade ner tidningen, att något skulle komma,
borde fått bekräftelse af tonfallet i hans röst,
när han nu talade, men hon hade för länge
sedan förlorat all rapport med honom och var
döf för nyanserna i hans röst.
— Vill du höra en historia ur tidningen?
frågade han.
— Är den lång? sade hon i en ton, som
förrådde likgiltighet.
— Åja, den är rätt — lång, men jag skall
bara relatera hufvudinnehållet för dig. Det
börjar med att det var två unga människor
som, ja, som, du förstår, som älskade hvar-
andra.
— Står det i tidningen?
— Ja, under strecket. Och de skulle för-
modligen än i dag varit öfvertygade om att de
voro de två för hvarandra skapade halfvorna,
men så ville olyckan — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
