Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Cecilias bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CECILIAS BREF 87
— Ja, ja, men först måste jag säga dig
något. Det var så, att jag hade ett budskap
till dig, som jag — ja, jag har inte haft lust
att framföra det, men nu antar jag, att Cecilia
häntydt till det här i brefvet, och då är det
likaså godt, att jag först förklarar saken för dig.
— O, du, med dina långa omsvep! Du
gör mig så nyfiken!
— Du vet, Minna, att jag träffade bror min
som hastigast, när pojken var en dag gammal,
och alla trodde att Cecilia skulle dö. Jag för
min del kunde då aldrig tänka mig det, Cecilia
och döden, del var så ofattligt, men som sagdt
alla andra trodde det ju. Bror min var förstås
rent ur jämvikten, utom sig öfver att Cecilia
var nära döden och nästan mest öfver att hon
lidit och led så vansinnigt. När jag skulle till
att gå, och du kan tro att jag inte dröjde länge,
för det var tusan så otäckt att se karlen, så
ropade han mig tillbaka: Hör du, Sven, du
träffar ju Minna? Ja, sade jag, det tror jag
nog att jag gör, när jag kommer till Stockholm.
— Då skall du ta med dig en hälsning från
Cecilia till henne, sade han. Och så berättade
han att Cecilia, då när... ja, Minna förstår,
när hon var som sjukast, sagt tydligt och klart:
hälsa min syster, att hon aldrig gifter sig! Och
hon hade upprepat det så rörande flera gånger,
ända till dess hon fått löfte om, att hälsningen
skulle framföras. Hon trodde förstås, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
