Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Smålandsskisser - 3. Glädjeliket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 SMÅLANDSSKISSER
dock infriad: hon blef lärd att försona sig med
döden.
Man sade henne slutligen, att hon inte
hade långt igen. Hennes gamla ansikte lyste.
— Å, kära, kära är det möjligt, frågade
hon och blef så glad, att Anders Johan inte
kunde bli gladare själf.
När det ringde för Märta Katrina, stod folk
i stugdörrarna och lyssnade, och många sade:
»Detta är bröllopsklockor för Anders Johan.»
Alla kände på sig, att detta icke var anständigt,
det påminde en alltför brutalt om det öde alt
glömmas och ersättas, som väntade hvar och
en, när stunden var kommen, och man för-
bittrades så Anders Johan å den dödas
vägnar.
Denna förbittring tog sig uttryck den sön-
dag, då Märta Katrina jordades. Mycket folk
hade kommit till kyrkan, och det blef en del
taladt om Anders Johan och hans glädjelik.
Det spordes, att den betryckte änklingen redan
passat på att höra sig för hos Lisa Spjut, som
ställt till begrafningen, om hon inte ville flytta
till honom. Lisa skulle då ha svarat, att han
borde styra sig, tills hans hustru krupit i jorden,
innan han började med sådant tal. Och hvad
angick henne själf, så hade hon gift sig en
gång för att få stuga, så hon behöfde inte ge
sig i det en gång till.
Åtta gummor — slumpen hade fogat det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
