Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 1. Åkerjordens uppkomst samt dess olika aflagringar, matjord och alf. - A) Åkerjordens uppkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den geologiska verksamheten så väl i äldre som
i nyare tider har alltså utgjort den förnämsta orsaken
och drif kraf ten för uppkomsten af de särskilda
jordarts-grupperna^
2. Åkerjordens vanligaste mineral äro: kvarts,
fältspat, glimmer, hornblände, kalkspat, gips och apatit.
a) Kvarts består af kiselsyra eller kiseljord, är af en
hvit eller gråaktig färg samt ingår som
hufvudbeståndsdel i all sand och finnes fint fördelad i lera. Den är
olöslig i de flesta vätskor och står bättre emot vattnets
kemiska och mekaniska inverkan än andra mineral. På
grund häraf kan kvartsen ej bidraga till åkerjordens
förbättring i kemiskt hänseende.
b) Fältspat innehåller kiselsyra och lerjord samt
dessutom antingen kali eller kalk och natron. Den
förekommer i olika färger, blekröd och hvit. Kalifältspat, som
oftast är blekröd, förekommer mycket allmänt och är
åkerjordens viktigaste mineral. Genom vittring ger den
upphof till lerjord och förser växterna med kali. Den
hvita kalk-natronfältspaten är ej så allmän.
c) Glimmer består liksom fältspat till hufvudsaklig
del af kiselsyra, lerjord och kali, men innehåller
dessutom magnesia och järnoxid. Kaliglimmern är ljus och
magnesiaglimmern mörk. Alla glimmerarter äro af ringa
betydelse för åkerjordens bördighet; de sönderfalla
visserligen lätt i små fjäll, men dessa vittra mycket långsamt.
d) Hornblände innehåller kiselsyra, lerjord, kalk, talk
och järn. Är till färgen svart med grön anstrykning.
Den kan genom vittring öka åkerjordens kalkhalt, men
är för öfrigt af underordnad betydelse.
e) Kalkspat, gips och apatit äro näst kalifältspaten
åkerjordens viktigaste mineral, dels genom sin kalkhalt
och dels genom sina för växterna viktiga syror: kol-,
svafvel- och fosforsyra.
Dessutom förekomma uti åkerjorden andra mineral,
som under förvittringen öfverföra växtnärande
beståndsdelar till jordarterna. Så äro t. ex. granit och svafvelkis
m. fl. ingalunda sällsynta i åkerjorden. Genom luftens
oxiderande inverkan bildas dylika svafvelmetaller,
svafvelsyrade salter, hvilka utöfva inflytande på åkerjordens
bördighetsförhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
