Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
fanns i gråten, var helt och hållet manlig. Eller
kanske snarare pojkaktig.
Verkan av den oväntade händelsen blev följande:
Helen störtade fram till sin vän och slöt honom i
en omfamning, som icke visade spår av hänsyn
till det passande.
Max & Eddi stirrade ett par sekunder häpna pä
den snyftande unge mannen. Därpå bytte de
blickar, som kunde tolkas sålunda: Äh, Eddi, äh?
— Bäh, Max, bäh! — Näsorna rynkades. Fru
Cecilia, expert på detta Max-Eddiska teckenspråk,
skyndade att viska till de båda unga männen: Vad
gör ni för grimaser? Vill ni kanske ha ett par
orrar? — Ynglingarna lämnade omdelbart rummet.
Milda människor — som fru Cecilia — utdela
förfärliga örfilar, lekamliga och andliga. Det beror
på bristande övning. De råka i stark upphetsning
inför örfilen och säga till sig själva: Här gäller
det att dänga till av alla krafter! —
Pojkarna utsopade yttrade fru Cecilia till sin
man: Följ mig, Fabian. — Bankiren följde. De
båda unga lämnades alltså allena i salen. Vad
försiggick? Det veta vi ej. Familjen i övrigt
delades i tre grupper. Fru Cecilia satt i salongen,
händerna knäppta i knät, lika lugn som det allvetande
ödet. Max & Eddi vid var sitt toalettbord gjorde
vissa förberedelser till dagens nervkur på
bule-varder och i kaféer. Max grimaserade och sa: Äh,
vet du va! Att gråta sig till flickan! Det var
pjaskigare än jag väntat mig! — Eddi, sysselsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
