Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
man i denna omständighet se en av orsakerna
varför »historiens blad» äro så bloddrypande.
Människan är grym men inbillar sig vara ännu
grymmare. Även häri ligger utan tvivel en grymhet och
kanske den, som är djupast rotad.)
När Paris kom i sikte, uppstod hos pappa Krau
och mamma Miau en lättförklarlig oro. En sak
är att på avstånd uttala stränga och oemotsägliga
omdömen rörande vissa korpungars sätt att flyga
— en annan sak är att ha dem flaxande kring
öronen. Pappa Bourmaister uttryckte då och då en
förmodan, att »Max & Eddi troligen äro oss till
mötes men väl knappast Helen». Ack gamle fader
Krau, i detta högdragna för att inte säga
strunt-förnäma »men väl knappast Helen», låg något
som på unge Kerrmans bönespråk skulle heta:
Gode Gud — låt Helen — vara till mötes — vara
till mötes! — Fru Cecilia förnam endast
högdragenheten och svarade än mera högdraget: Jag tar
för givet att alla tre barnen äro sina föräldrar till
mötes. Fattas bara annat.
Så stursk var hon över sina välartade,
egenhändigt fostrade ungar. Men finns det något Vår
Herre ej tillgiver så är det just sturskhet. Hennes
straff kom omedelbart. Då tåget rullade in till
perrongen, trängdes pappa och mamma
Bourmaister i fönstret, för ögonblicket glömmande
fiendskap och värdighet. Vilken besvikelse! Inga
barn alls! Inte Helen, inte pojkarna. Det var
någonting alldeles oväntat, oerhört, obegripligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
