Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
— som plocka sina bitar lusta, stort och smått,
var de nosa upp dem alldeles som råttor, som kila
från slaskstad till slaskstad —
Över dem fräste blixtarna!
— sådana där viljeslappa hjon ska tillåtas snuska
ned bland hyggliga människor? Nej, bränn hela
skräpet i denna världen eftersom det tyvärr inte
finns något helvete!
Så ska det låta! Men trots detta dunderslag mot
»slaskstadråttorna» var det tydligen inte heller dem,
han helst ville åt. Den unge dunderguden siktade
högre. Och nu kom det i en ton som var mera
nedpressad men svidande het lik lågan ur en
löd-lampa:
Så finns det folk som man tror om bättre men
som inte är en bit bättre. Nej, sämre. För de ha
eller tycks ha en viss karaktär. Man tror på dem.
Pang. Där ligger de. Och vad skyller de på ? Den
oemotståndliga kärleken! Ett sånt vidrigt
svam-mel! Om två människor älska varann ha de desto
större skäl att hålla sig själva och varann i ära.
Lustan bör vara lätt att försaka för den som har
kärleken att leva av. Men nej! Får de inte strax
frossa i den söta efterrätten, så duger inte kosten.
Ett sånt slafs! Efteråt ångra de sig nog
och leva som helgon. Men det hjälper varken
dem eller andra. Det är lögn att man kan ångra
bort någonting! Det hjälper varken dem eller
andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
