Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
landet hade kommit honom att glömma, att en
tränad societetsdams hjärtlighet i de flesta fall blott
är en skyldighet. Den »enkle krigaren» försvann
och ersattes av en mycket älskvärd gammal
kavaljer. Han bjöd den gamla nåden sin arm och
kon-vojerade henne ut till ekipaget.
Här stod nu de båda pojkarna. Mormor smekte
sin över kinden och sa småleende: Min dotterson!
Vi börja bli gamla. Hon skulle just stiga upp i
vagnen då hon varsnade Jonas. Alltjämt småleende
sporde hon: Och vem är den unga personen? —
Ögonblickligen, utan betänkande och blinkning,
svarade far:
Det är en gosse, som jag tar en smula vård om.
Hans mor är en avlägsen släkting.
(Den som förvånar sig över det onödiga
tilllägget om gossens mor har aldrig mött en boren
lögnare.)
Varje gärning har sin lön. Denna gång lät den
ej vänta på sig. Den gamla damens småleende
försvann, hon betraktade Jonas med den ansträngda
och plågade min, som anger, att man grundligt
kalfatrar sitt minne. Och plötsligt kom det! Med
foten på steget vände hon sig till Loewen och utan
att se hans ansikte, viskade hon tätt vid hans öra:
Jag söker efter en likhet och nu har jag funnit
den. Vet ni, vem gossen liknar? Han liknar den
ryslige Jonas Loewen. Generalens son. Minns ni
inte honom? Falskspelaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
