Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
falskspelet.) Jag är blott hans gengångare. — Men
som bekant erfara även spöken obehag, då de bli
uttittade. För resten hade han alldeles rätt: han
var ett spöke. Människor, som begått ett felsteg
och av sitt högmod hindras att erkänna det, råka
i ohjälplig ensamhet. De flyttas ur tid och rum in
i en egen, vanligen mycket snäv värld, den där
roterar kring den förmenta orättvisan. Den
för-lupna prästhustrun hade begått ett i sin art lika
svårt felsteg. Hon var bräddad med ruelse. Just
denna ruelse, blandad med en visserligen något
patetisk men sund stolthet, lät henne leva kvar
i världen. Hon låg, som hon bäddat, hon var den
hon var. En fallen kvinna, som med möda och
bekymmer livnärde sig och sitt barn. En fallen
kvinna men icke något spöke.
Vad skulle alltså den stackars mannen taga sig
till en hel vecka? (Att han alltid stannade en vecka,
berodde inte så mycket på skräddaren, som på
den omständigheten, att en enkel krigare har
bestämda vanor. Dessutom skulle han säga
Fagerlindarna, att »de där i Stockholm» inte ville släppa
honom. Man är karg, men det finns dock ett par
trofasta hjärtan, som håller av en!) I brist på
bättre kastade han sig över parveln. En knekts son
skall ha pli på sig! Han exercerade honom, gu’
vet efter vilket exercisreglemente — men ett
kno-gigt och kitsligt ett! Han köpte honom en billig
leksaksbössa, och sen blev det höger om och
vänster om och allt det andra. Till en början var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
