Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
vid axelhöjd.) Jonas (leende): Vad lar är lustig!
Jag har ju vuxit! Far: Ja, nu känner jag igen dig!
Det var mig en baddare! Lång, som en hel
trumslagare. Därpå livtag och en hel serie av dessa
»hivningar», som snälla farbröder anse sig
förpliktigade att utföra, och som snälla småttingar
kvittera med jubelrop, under det att de elaka illvråla
och måtta sparkar mot den uppoffrande
barnavännens svettiga ansikte.
Någon timme senare dukade mor
middagsbordet, prydligt och rikt, men blott för far. Hade hon
dukat för tre, skulle far sannolikt låtit henne smaka
någon bitter maxim. Men hon aktade sig! Och nu
växlades följande repliker. Far: Jenny? Är det
meningen att jag skall sitta ensam till bords? Mor:
Jag går ju från och till och Jonas är kanske lite
bråkig. Far (först liksom villrådig, sedan mild men
beslutsam): Verkligen? Tycker du det? Nej. Nej.
Jenny. Jag vill inte. Far har kommit hem till de
sina! Han vill ha dem omkring sig. Det känns
gott för ett gammalt knekthjärta. Jonas, vill du
inte sitta till bords med far?
Tacka för att han det ville! Bredvid fars bord
förbleknade ohjälpligt hans eget lilla
schlaraffen-land, skafferiet. Åt han i köket, gingo de
faderliga rätterna hans mun förbi, och placerades på
skafferiets översta hylla. Han skyndade till bordet,
ögonen glödde av lysten förväntan, de knubbiga,
små fingrarna vredo sig ängsligt om varandra, och
då han läste bordsbönen, måste han ibland slicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
