Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
oroande. Han tar av sig brillorna och gnider de
blåröda, skrynkliga ögonlocken med
fingertopparna. Så mumlar han halvhögt:
Det måtte vara ett misstag.
Och nu är det inte längre oroande, ty nu är det
här. Vad? Det vet han inte. Vet bara att nu är
det här. Så stramar han upp sig, trycker
hand-flatorna hårt mot låren, ser rätt fram, står i »giv
akt» som olyckan själv har lärt honom — olyckan
i skepnad av en för detta kapten. Och vad går åt
den gamle? Ack, han har blott fastnat i
ålderdomens vanliga mani: han vill pröva sitt minne.
Och han säger:
Kerrman, min gosse, här står att du är född i
Stockholm anno 67 och att din far var
pastorsadjunkt. Men hur jag än rannsakar mitt minne
kan jag inte finna någon pastor Kerrman vid
ifrågavarande tidpunkt. Var hade din far sitt kall
och när dog han ?
Pojken svarar:
Min far var pastorsadjunkt i Wadköping och dog
1871, då jag var bara fyra år.
Han råkar vara en smula människokännare, den
gamle, han kan avlyssna tonfall. Pojken rabblar.
Det låter konstigt. Man kunde nästan tycka att det
finns förbittring eller hån i rösten. Men det är
naturligtvis sorg. Ligger det inte barnslig sorg i
själva formuleringen av det opåkallade tillägget:
när jag var bara fyra år —?
Den gamle blir en smula rörd, han väljer med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
