Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
som han hört prisas. I likhet med Helen parerade
Jonas genast order. Den smula familjeömhet som
förvägrades J. A. C. vid hans fall och som bröt
sig fram ur fru Cecilias goda hjärta ett
kvartsekel senare, det var denna familjeömhet som
sammanförde Jonas och Helen. Att J. A. C. i sitt
brev till sonen ej nämnde ett ord om
Bourmaist-rarna är naturligt. Jonas hade ingen aning om
faderns släkt och fadern hade ingen anledning att
presentera »oäktingen» för släkten.
Slumpen spelade däremot en roll vid brödernas
slutliga upptäckt av Kerrmans identitet. En morgon
hördes flickfötter trippa genom sal och korridorer
och en tillgjord flickröst ropade: Finns här en
hjälte, som vågar förfalska ett namn? — Det var
en av pensionatets små koketter, som tossade sig,
antagligen i hopp om en smula kurtis.
»Förfalskningen »gällde helt enkelt utkvittering av en
värde-försändelse till herr J. Kerrman, vilken redan
begivit sig till sitt kontor. (Flitig gosse — kontoret
låg den dagen bland kungagravarna i S. Denis!
I denna egendomliga lokal hölls samtidigt en
litteraturhistorisk föreläsning som trots den tidiga
timmen bevistades av fröken Bourmaister — flitig
flicka!) Den lilla koketten fick napp. Svept i en
morgonrock, som kostat inköpsfonden tvåhundra
francs, uppgav herr Max helt frankt inför den
misstrogne brevbäraren att han och ingen annan
vore herr J. Kerrman. Ett pojkaktigt tilltag,
avsett att göra intryck på flickungen, som längtade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
