Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
olyckan skett — och som en olycka betraktade hon
den från början till slut — bekände hon
alltsammans för mannen. Hon ville skiljas. Fast det grävde
och slet i inälvorna sökte den stackars prästen
vara kristen, bära tåligt och förlåta. Men hon
ville skilsmässa. Älskade hon kaptenen så högt och
skulle de gifta sig? Nej, de skulle inte gifta sig
och hon älskade honom icke. Men han hade
»imponerat» på henne. Till det avgörande mötet hade
han tubbat henne genom att trycka en
revolvermynning mot sin panna. Präststackaren, som med
rörande iver sökte förmildrande omständigheter,
kastade sig över detta. Hon hade varit utsatt för
tvång, våld. Hustruns svar belyser hennes karaktär.
Hon sa: Hade jag trott att revolvern var laddad,
skulle jag kanske kunna stanna hos dig. Men det
trodde jag inte. Jag visste hela tiden, att han
skapade sig. Han imponerade på mig ändå. — Och
hon vidhöll sin önskan om skilsmässa.
Sådan var historien: detaljerna som pojkarna
fingo till livs hör inte hit. Emellertid skänkte de
ett kuriöst intresse åt dessa båda fäkttuppar, som
titt och tätt sågos drabba samman. En annan
omständighet, som tilltalade tjuvpojkarna och fäste sig
i deras minne var denna: när de båda trätobröderna
till sist störtade från varandra, upphetsade och
hatfulla, var det den lättaste sak i världen att åter
förena dem. Edward gick fram till prästen, blinkade
smäktande med sina tunga ögonlock och sa: Skulle
inte pastorn vilja glädja oss med en sång? Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
