Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obarmhärtiga bannlysning upprörde den
godhjärtade brukspatronen till den grad, att han begick
en grov taktlöshet. I ett förebråelsefullt svar
påminde han om att olyckor kunna drabba oss alla
och att till exempel själve bankirens far,
kommerserådet Bourmaister en gång gjort bankrutt.
Det var att vidröra ett aldrig läkt sår i det
bour-maisterska familjehjärtat! Dessutom var
jämförelsen oförsynt och orättvis. Kommerserådets
bankrutt hade varit så lite självförvållad som möjligt,
framkallad av de abnorma konjunkturerna under
och efter »kontinentalsystemet». Bankiren avbröt
all förbindelse med Fagerlindarna. Först tio år
senare lyckades fru Cecilia få tillstånd att sända
Maxi och Eddie till Aspafors för att bekanta sig
med släkten. (Den ångerfulle brukspatronen hade
icke försummat något tillfälle att bjuda dem.)
Pojkarna stannade en månad, roade sig förträffligt och
knöto vänskapsband med Janne, papuanen. Men
för fru Cecilia blev det en ledsam månad. Varje
morgon och varje afton gned bankiren ängsligt
sina långa, smala fingrar, smålog bekymrat och
mumlade: Ja, ja, kära Sissi, bara nu inte den där
personen förleder våra gossar till någon mindre
honnett handling. Jag är rädd, att vi varit
ansvarslösa gentemot våra barn. — Fru Cecilia grät.
Personen var dock hennes bror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
