Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kärlekens
vetgirighet.
Det är egendomligt —
En man kan fria hur många gånger som helst.
Han kan föreslå sin väninna
äktenskap tjugu gånger så visst
som en utan att göra sig löjlig.
Tvärtom! Är han en smula försynt och chevaleresk
i sin enträgenhet, lyfter den honom upp i en
särskilt ädel klass — de trofasta älskarnas. Hans
uthållighet är rörande och beundransvärd.
Däremot — ve den stackars flicka, som yppar sina
känslor i otid eller om hon, försmådd, envisas
att yppa dem. Kanske är hon någon gång rörande
men framför allt löjlig och stundom »osmaklig».
Hennes systrar döma henne strängt. Hon är
efterhängsen, hon saknar stolthet. Det är en gammal
historia om bud och utbud, som spökar. Mannen
bjuder, kvinnan utbjuder. Hon bör uppträda som
juvelhandlarna i Stainbuls gamla basar. Det är
kundens sak att krusa. En onyxskål till randen fylld
med ädelstenar trugas ej bort.
Helen hade friat, Jonas hade sagt nej med den
kraftiga motiveringen att han ingalunda vore säker
på sina känslor. Ingenting att göra åt den saken.
Stoltheten måste sväljas med hemliga tårar, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
