Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvitbjörn och Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVITBJÖRN OCH VÅR.
195
de inte till. De återfunno sig själfva i
solsken, glidande med släden öfver
frostsnö, med de snabba, hostande renarna
framför, dragande i remmarna, och
hundarna halsande bredvid. Hi och hej!
Ungen stack upp hufvudet ur säcken på
Vårs rygg och vände stora, drömmande
ögon mot världen som svängde kring
släden. På det sättet kommo de fram.
Och så nådde de hafvet. Hvitbjörn
hade satt kursen åt söder men dragit sig
östligt mot soluppgången, och detta förde
honom från jökeln ned till Upplands
kust. Då snön, som äfven täckte det
fasta landet söder om jökeln, töade bort
på vårsidan, såg Hvitbjörn att de
kommit ned på ett isfritt lågland,
genomskuret af sjöar, mossar och älfvar och
med spridda klipphöjder, hvilka fortsatte
ut i hafvet som skär och holmar.
Jökeln stod långt i norr, men det var
inte så länge sedan den varit här och
gått ända ut i hafvet. Kusten och alla
skären voro ännu kala och rundslipade
af isen. Hvitbjörn kände igen jökelns
spår öfverallt i låglandet. Längre upp
mot norr gick en arm af jökeln genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
