Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elddonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELDDONET.
129
Han hade icke blott eld igen, utan han
kunde, om den slocknade, när som helst
skaffa sig den åter. Det kunde de icke
i skogarna, där hade de endast bålet,
hvarifrån all eld måste tagas och
mödosamt bäras med, den pyrde i en korg
med fnöske när man flyttade. Här var
den. Och Ung beslutade att uppföra
en särskild liten koja af de tyngsta
grå-stensblock, han kunde ensam flytta, till
gömställe för sitt elddon.
Men när det blifvit natt och alla sofvo
i hålan, mätta och i djup hvila efter
all den värme de fått i kroppen, kunde
Ung icke somna. Dagens stora upptäckt
satt honom fortfarande som en feber i
blodet, glädjen och upphetsningen for
gnistrande genom hans lemmar, han låg
och såg sig omkring med öfvernaturligt
vakna ögon; det var som om
spänningen kom efteråt, nu då målet var nådt
genom långa tiders hopplöst arbete.
Elden glödde utan att lysa, kväfd i en
håla i golfvet och väl öfvertäckt med
aska. Öfver den lilla öppning han gjort
för röken mellan stenarna i taket stod
en stjärna, liten och förtrolig.
Jökeln. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
