Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den utstötte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
DEN UTSTÖTTE.
Och mörkret föll. Han vred hufvudet
från den ena sidan till den andra, grät
och visade tänder, medan han
stormade i väg, bevingad af rädsla. Om
han nu inte nådde dem! Om de voro
döda. Han passerade ställen, där han
kunde se att de varit i förlägenhet och
stått samman i flock, innan de hittat
omvägar rundt öfversvämningarna; han
påträffade några af deras eländiga
matbylten, som de kastat ifrån sig för att
lättare komma i väg, och han blef
stående ett ögonblick för att snyfta öfver
deras nöd och öfver olyckan som hade
skett. Men mörkret och den hemska
ensamheten i skogen jagade honom
vidare. Han såg på de färska spåren att
de icke kunde vara långt borta nu, och
kallsvetten på hans kropp gick öfver
i stickande hetta, han log och grät
om hvartannnat, medan han löpte.
Och ändtligen upphann han dem i en
håla där de gjort halt och sutto
samman i en klunga, småjämrande i
mörkret. Redan på långt afstånd hörde han
dem; deras nödrop hade gått öfver i
entoniga klagoljud, som de upprepat så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
