- Project Runeberg -  Söndagsmorgon /
119

(1989) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1989, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men de har stulit så mycket tid för mig.

Jag träffade en flicka för några år sedan, det var
just i vårbrytningen, vi gick på bio. När vi gick ur
biosalongen låg gatan i blå skymning och hennes ansikte
tecknade sig mjukt mot havet under oss i
gatuperspektivets fond. Havet var kallgrönt. Hon sade någonting,
hon höll på att tala. Jag minns inte längre vad, det var
ingenting väsentligt. Plötsligt kände jag hur jag lade
om en växel i mitt liv, gick in på ett nytt spår. Det
förvånade mig för jag hade aldrig tänkt på henne på det
sättet förut, men i det ögonblicket blev hon så vacker
och nära och samtidigt som jag tog henne under
armen och började gå mot havet visste jag ju hur allting
skulle bli. Allting blev också precis som jag visste att
det skulle bli.

Den kvällen förälskelse och passion, sedan resa från
stad till stad, kärlek, svartsjuka, slagsmål, hela
malströmmen av upplevelser som blåser rent inombords.
Något år senare när man rensat bort alla
känslosedi-ment det plötsliga lugnet. Åter lägger man om en växel
i livet, tar avsked, säger: »Hej då.» Och så är det slut
och man ses inte mer. Och allt detta visste jag ju redan
tio minuter innan jag tog henne om axlarna nere vid
kajen och sade: »Du, jag tycker om dig.»

Nå, det blir ingen vårförälskelse i vår. Jag har inte
tid längre. Jag kan uttrycka det så därför att ingenting
»händer» i livet. Man får det att hända. Det finns så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:36:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jmsm/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free