Note: This work was first published in 1989, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Sverige, säger Alexej, är inte ett land av människor.
En gång reste jag genom Sverige. Jag satt arton
timmar i en tågkupé. Vi var fyra i kupén. En i vart hörn.
Och på dessa arton timmar sades inte ett enda ord
utom förlåt. Att be om ursäkt när han går på toaletten
är svenskens enda form för kontakt med främlingar.
— Nåja, säger jag. Säg att Sverige är det enda land
där en människa kan få vara i fred. I Sovjet bildar
tågkupén familj efter tio minuter. I Staterna hinner man
knappt slå sig ned förrän någon frågar vad man heter,
vilken kyrka man tillhör, vilket parti man röstar på, hur
mycket man tjänar, om man är gift och i så fall hur
och var och med vem. I Sovjet kallas det värme, i
Staterna personintresse men i Sverige får var och en sitta
i fred med sitt.
— Det är vackert att du är patriot, säger Alexej,
men för mig får Sverige vara, kulturutbyte eller inte
kulturutbyte.
— Jag har läst svensk litteratur i tio år, säger Sonja,
och jag tycker om den. Det är mycket som är stiligt.
Men det är två ord som har slagit mig: Grubbla och
grummel. De tycks mig vara onomatopoetiska uttryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
