Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så i ängslan knappt den gamle klagat,
När en rost, som var hans dotters, hördes,
Och hon talte, nyss till stället kommen:
’ Kär han var mig, mot mitt hjerta sluten,
Dyrhar mer än annat allt i verlden,
Dubbelt kär är mig dock nu den ädle,
Kall mot jordens kalla sköte sluten.
Mer än lefva, fann jag, var att älska,
Mer än älska är att dö som denne."
Så hon sade utan gråt och jämmer,
Framgick stilla till den fallnes sida,
Böjde knä och tog sin duk och täckte
Tyst och lätt hans genomskjutna panna.
Hemsk och tigande slod kämpaskaran, 1
Lik en skog, der ej en fläkt sig rörer,
Tysta stodo nejdens qvinnor äfven,
Komna dit, att skåda och att sörja.
Men den ädla flickan sade åter:
"Om dock någon ville hemta vatten,
Att jag kunde två hans anlet blodfritt,
Stryka än en gång hans lock med handen,
Se hans öga ljuft ännu i döden;
Visa ville jag med fröjd för alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
