Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej säga, men Pelle, som såg, hur hon rodnade, trodde
sig begripa skälet utan kommentarier. Han plirade
knipslugt med ögonen och gaf henne en vänskaplig
puff i sidan, sedan skrattade han omåttligt åt be-
kännelsen, skrattade, så att han måste vika sig dub-
bel ett par tre omgångar och nämnde som hastigast
ett par ord om lifvets små missförstånd, de voro en-
ligt hans mening för tillfället ungefär detsamma som
peppar på maten, emellanåt och i lagom stora por-
tioner skadade de inte alls, men si man kan ibland
få för mycket, hö hö hö!
Lilla frun hade ej tid att höra på honom, hon
hade stökat ifrån sig det värsta och skrattade äfven
— åt sig själf, åt Pelle, åt alltihop, det var ju för
komiskt. Men då Pelles skrattparoxysm hotade att
räcka ovanligt länge, blef hon litet orolig, fastän han
skrattade på ö hela tiden.
— Nej men hvad ä det då? frågade hon slut-
ligen.
— Det ska jag — hö hö hö! — tala om i nästa
månad eller ... ja litet längre fram ... kanske i mor-
ron ... för resten kan jag gärna säga det genast,
jag — hö hö hö! — funderade ut — hö hö! allde-
les detsamma — hö!
— Nej!
— Hö hö höll Jo, hör du ju!
Pelle stannade en stund, han började bli trött,
men så brast det lös igen. Hvad det skrattades i
träkåken denna afton! Pelle var riktigt rosenrasande,
slog sig på knäskålarne så att det sjöng efter det,
och visade sin glädje på tjugu olika sätt. Men till
slut blef han litet allvarligare, icke ens den starka-
ste karl kan hålla på att väsnas i evighet, och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
