Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lungor. Till och med gråsparfvarne vöro vid röst i
dag, de satte an tonen som hela karlar.
— Hö hö hö, det ä ändå härligt att lefva!
Därest han hyst tillräckligt stort förtroende till
sin skicklighet, skulle Pelle ha hjulat ett par hvarf,
men sandgången var åtskilligt våt, och han ville
inte smutsa ned sig så här nära middagen. I stäl-
let kikade han ut på gatan för att uppfånga en
skymt af sin vän poliskonstapeln. Alldeles, där stod
han i hörnet, och så fort han upptäckt Pelles glad-
lynta fysionomi, gjorde han honnör och klöf ansiktet
på ett sätt, som öfvertygade Pelle, att de voro verk-
liga vänner, hvarpå porten smäldes igen och Pelle
lutade sig mot planket, slog sig på knäna och skrat-
tade som en galning, det är så vådligt hälsosamt
att skratta.
— Hö hö hö två bofinkar i syrénhäcken eller
hur? Jo så stod det till, de tänkte visst slå upp sina
bopålar där. Nå de voro hjärtligt välkomna, fingo
kinesa gratis hos honom hela sommaren, han skulle
rent utaf ackordera in dem i maten, de borde inte
bli så värst dyrfödda. Och Pelle plockade omsorgs-
fullt ihop några stickor lämpliga till deras bosätt-
ning, lade en hvit bomullstapp på ett i ögonen fal-
lande ställe och började fundera, om inte en af hans
gamla uttjänta galoscher vore en passande fågelholk.
— Hö hö hö hvad allting var roligt i dag.
När lilla frun precis på slaget tre visade sig för
att ropa in Pelle till måltiden var han försvunnen.
Det var i och för sig själft ingenting ovanligt, han
passade ju aldrig på, hon blef ej heller det minsta
förvånad däröfver utan väntade lugnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
