Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
— Ja, han tycker det är storslaget, han anser,
att det vore fegt att stå utanför, han ska exercera
redan nu i höst i stället för att ta sitt uppskov.
Han har gjort upp sin räkning med livet. Absolut.
— Hans räkning är väl inte så lång, sade
Ingår. Säg, Allan, skulle du vilja titta in till
mormor ett litet tag, jag har lust att gå en stund.
Det var skönt att vara ensam, det var lätt
att vandra.
Dagen hade domnat, hettan sjunkit, luften var
lätt blådisig. Sommaren bar väl ett och annat
grått hår, men dess ymnighet och rikedom var
oberörd.
— Jaså, Arvander! Hon försökte tänka sig
in i vad denna omvändelse skulle göra för
intryck på Allan, och hon uppfattade i ett
ögonblick möjligheten av att även han skulle göra
upp sin räkning och exercera. Det förvånade
henne, att hon inte reflekterat förut över att
gossen höll på att dragas över till en annan
värld, till deras värld, som enligt hennes sätt
att se voro översittarna i tillvaron. Ja, kanske
är hans hjärta där redan! Allt passar ihop. Hans
bäste vän är av en högre samhällsklass, biskopens
brorson. Hans ungdoms passion är ägnad fröken
Agneta Jerneploog, och hur föraktligt hade han
inte uttalat sig om fröken Mulander och andra
flickor av handelskåren! I fråga om smak och
vanor och behov har han inte så mycket att lära.
Och det som håller honom kvar är så ringa:
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
