Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
VIII.
Landshövdingskan Jerneploog satt och
väntade på sin middag vid ett bord i
restaurant-vagnen. Tåget var överfullt av folk, som alla hade
kastat sig på för att hals över huvud bege sig
hem. Luften var laddad, pinade och sträckta
nerver darrade. Vid ett bord slog någon ikull
en flaska rödvin och skrattade fånigt däråt, vid
ett annat tappades knivar och gafflar med
skram-mel mot tallriken, över allt pratades, än
högljutt, än i viskningar. Endast landshövdingskan
satt tyst och skar med stadig hand sin stek.
Hon var försjunken i sin egen värld, över vilken
låg utbredd en stämning av allvarsam oro och
dröjde ekot av ett dyrbart minne. Med
anlitande av aJl 6in viljekraft stängde hon ute
människornas sorl, deras förmodanden,
förnekanden, bedyranden och motsägelser, som för
henne, en invigd, ofta tedde sig fåvitska. Hon
återupplevde ögonblicket i Victors sjukrum, då
telegram anlände från sönerna vid generalstaben.
Han hade varit nersjunken förut i en sjukdoms
alla små indelikata processer, hans tankar hade
sysslat kring kroppens många obehag och plågor
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
