Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten oskyldig betraktelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behöfva troligtvis icke här vidare beskrifvas. Nog af,
intresset för de lägre folkklasserna har blifvit väckt
och utgör kanske ett af vår tids ädlaste sträfvande,
motiverna dertill må nu vara hvilka som helst.
Berättelser ur detta slags folklif böra således
nu mera icke hänföras till sådana artiklar, som äro
quarantainsförfattningarne underkastade och tarfva
följaktligen ingen rökningsprocess, för att kunna insläppas
inom våra förfinade sällskapskretsar.
Klädesdrägten kan naturligtvis icke alltid vara så
snygg och renlig; men författaren, för sin del
åtminstone, känner heldre doftet deraf, än ångan af en
förskämd andedrägt från rosenläppar, som skorra fina
ord på alla möjliga moderna språk i verlden. Han
dricker heldre källans rena våg ur grof krukomakareskål,
än gift ur den konstigt arbetade guldpokalen,
och hvar och en, som är rädd om helsan, gör helt
säkert detsamma.
Den lilla berättelse, som under namnet ”Jernbäraren”
härmedelst presenteras för allmänheten är grundad
på en verklig i Stockholm timad händelse, hvilken,
upptecknad af författaren i hans yngre dagar,
bland hans samlingar länge legat förvarad, väntande
på någon tjenlig utstyrsel, för att kunna visa sig ute
i verlden. Det är med händelsen som med menniskan.
Någon beklädnad, om än aldrig så enkel måste den
hafva, för att blifva mottagen bland skickligt och
hederligt folk. Filigramsarbetet skall dock ej blifva så
tillskuret, att sjelfva hufvudsaken lider deraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
