Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då hade han varit förälskad i henne — berusad som
han var av vår oeh vin och det muntert piskande regnet
och de snabba solglimtarna och sin egen ungdom och sitt
övermått av liv. Han hade sport lust till att få henne
med och dansa, den högresta ljusa flickan, som skrattade
så försiktigt som om hon prövat en ny aldrig förut övad
konst. . . Hon som stirrade gråögd, allvarlig och
läng-fcansfylld på alla de blomster cle foro förbi — som hon
så gärna velat plocka.
Åh, Herre min Grucl *-—- allt det som kunnat vara. —
De torra, bittra snyftningarna skakade honom igen.
Den dagen som de begett sig till Montefiascone
regnade det också — så det stänkte upp från stenläggningen
kring de båda kvinnornas upplyfta kjolar och smala
vris-ter och fötter. Men vad de hade skrattat de tre, då de
vadat uppför den branta, trånga gatan, där regnvattnet
strömmade emot dem som en fors.
Och då de hade kommit upp på la Rocca, bergklippan,
mitt i den gamla småstaden så lättade molnen.
De hängde över bröstvärnet alla tre och sågo på
Bol-senersjön, som låg svart, djupt nedanför de gröna
sluttningarna med olivlund erna och vingårdarna. Molnen
vilade lågt över åsarna, runt sjön. — Men så flög där en
silverblank ilning över den mörka vattenspegeln och den
bredde ut sig och blånade och dimman rullade tillbaka
och sjönk in i klyftor och skrevor allteftersom beiiglinjen
omkring sjön framträdde. Solen bröt igenom skyarna
och de sjönko ned och lågo gyllene och ljusblå runt foten
av små kullar krönta av stengrå borgar. Mot norr dök
en hög kägelformigt topp upp, som var långt borta
—-Cesca påstod det var Monte Amiata.
Över den nytvättade, blåa vårhimlen rullade de sista
resterna av regnmolnen — tunga och silverbrämade,
smältande bort för solen — ovädret flyktade västerut
och gjorde det mörkt, där den etruriska högslätten sänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
