- Project Runeberg -  Jenny /
311

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

311

daler utanpå de vita ullstrumporna. Han kunde inte tala
riktigt rent ännu, men lian bad o,m en soldo.

Jenny gav honom myntet och modern seglade
ögonblickligen fram vid sidan av honom och tog det tackande
i förvaring. Hon hade försökt att ge sin dräkt en liten
nationell anstrykning hon med — snört ett rött livstycke
av sammet utanpå den smutsiga, rutiga blusen och brett
en servet i fyrkant ovanpå håret. På armen bar hon ett
spädbarn.

Det var nu tre veckor gammalt svarade modern, då
Jenny frågade. Ja stackarn, han var sjuk.

Barnet var inte större än Jennys gosse hade varit vid
födelsen. Huden var röd och sårig och full av fjäll. Han
andades pipande, som om luftrören varit fulla av slem, och
ögonen blickade glanslösa ut under inflammerade,
halvslutna ögonlock.

Ja, hon gick med honom var dag, till kliniken, sade
modern. Men de sade att han skulle dö. Det var nog bäst
för den stackarn också. — Kvinnan såg trött och bedrövad
ut — ful var hon och tandlös.

Jenny kände gråten komma upp i strupen. Stackars
liten unge. — Ja, för honom var det bäst att dö.
Stackars lilla kryp! Hon strök smekande över det lilla fula
ansiktet.

Hon hade givit kvinnan några slantar och hon ville
just gå vidare. I det samma gick en herre förbi. Han
hälsade — stannade ett ögonblick — men gick vidare, då
inte Jenny hälsade igen. Det var Helge Gram.

Hon hade inte funnit sans nog att hälsa. Hon böjde
sig ned över den lilla gossen med blommorna och tog hans
händer, drog barnet närmare till sig och pratade med
honom, medan hon försökte få makt med den vanvettiga
skälvning som löpte genom hennes kropp.

En gång vände hon huvudet och såg åt det håll dit
han gått. Borta i trappan som förde från platsen runt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free