Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
»Åh Jenny» — Han fann inte på att säga något
annat: ȁh Jenny!
Jag visste ju inte att du hade det så, kan du veta —»
Hon kom tillbaka — lade ett ögonblick sina händer på
hans skuldror.
»Ja, ja Gunnar. Du skall inte så noga räkna med
vad jag sade förut. Ibland så vet jag nästan inte till mig.
Men du kan förstå, bara för pysens skull om inte annat —■
att rent ut hänge mig åt utsvävningar, det gör jag i alla
fall inte.
I grund och botten vill jag naturligtvis försöka att
göra det bästa jag kan av livet — det vet du väl.
Försöka att arbeta igen — om det också inte blir så mycket
bevänt med det till en början. Man har ju alltid den
trösten att man lever inte längre än man själv vill.»
Hon satte på sig hatten igen och letade fram ett flor:
»Då går vi väl och äter — du måste ju vara hungrig
så sent som det är.»
Gunnar Heggen blev blodröd över hela sitt unga
ansikte. Nu då hon sade det, kände han sig plötsligt
hungrig som en varg. Och han blygdes för att han kunde
känna något sådant nu. Han torkade tårarna av sina
våta, heta kinder och tog sin hatt på bordet.
X:
Utan att det blivit avtalat gingo de förbi den
restaurang där de brukade äta och där det alltid var mycket
skandinaver. De fortsatte att gå vidare i skymningen mot
Tibern och över bron in i de gamla Borgo-kvarteren. I ett
hörn alldeles vid Petersplatsen låg en liten restaurang, där
de hade spisat ibland då de kommo från Vatikanen. Dit
gingo de.
De åto utan att tala, Jenny tände en cigarrett då hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
