Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
»Lillpysen — mors lilla, lilla rara gosse — du får inte
lov — hör du — lillpysen kan inte få lov att vara död,
det kan du väl förstå —»
Gossen hade varit liten och skröplig, då han kom till
världen. Men både Jenny och fru Schlessinger hade
tyckt att han trivdes och tog sig alldeles storartat. Sjuk
blev hon också, fick inflammation i brösten, så fru
Schlessinger måste hämta läkaren, som skar henne. Och de
fysiska smärtorna och hennes själs förtvivlan smälte
samman till ett, de förfärliga febernätterna.
Fru Schlessinger låg i rummet bredvid. Och då hon
hörde de underliga, djuriska, kvalda klagoljuden inifrån
den unga flickans rum, trillade hon förfärad in och satte
sig på en stol framför sängen:
»Um gotteswillen, Fräulein —»
Hon pysslade om Jenny och hon klappade hennes
magra, fuktiga händer med sina tjocka varma. Och hon
förmanade. Det var Guds vilja, och det var kanske det
bästa både för gossen och för fröken. Fröken var ju så
ung ännu. — Själv hade fru Schlessinger förlorat båda
sina barn — den lilla Bertha då hon var två år, och
Wilhelm, då hon var fjorton — en så präktig gosse. Och
de hade ändå fötts i lagligt äktenskap och skulle varit
hennes ålderdoms stöd — men den lille här hade ju bara
blivit en länk om foten för fröken — fröken, som var
så ung och vacker. Ja, Herre Gud, visst hade han varit
söt, den lilla ängeln, och visst var det hårt.
Sin man hade fru Schlessinger också mistat — ja.
Och det var många av Jennys olyckskamrater, som Frau
Schlessinger hade haft i sitt hus, och barnen voro döda.
Ja, några hade varit glada åt det, några hade rent av
satt ut dem för att bli av med dem — ja, det var ju
illa gjort, men vad skall man säga. Och några hade
gråtit och jämrat sig som Jenny nu — men de kom över
det med tiden — både den ena och den andra av dem var
18—203336. Un ds et, Jenny.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
