- Project Runeberg -  Jenny /
260

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

260

I det samma som tåget ryckte till och började att
glida ut, såg hon Gert. Han gick långsamt nedåt perrongen,
och bakom de andra, modern och systern, som viftade med
näsdukarna, hälsade han. Han var så blek —.

Det var första september. Jenny satt vid fönstret och
såg ut.

En så vacker dag det blev. Luften var så klar och
sval och himlen så mörkblå och skyarna så vita. Daggen
låg tung och grå över de saftgröna ängarna, där
prästkragarnas rena blom lyste. Efter den heta sommaren stodo
björkarna redan gulnade i skogsbrynet, och inåt marken
lyste blåbärsriset kopparrött. Rönnarnas klasar voro
blodröda men där mullen var djupare var lövet ännu
mörkgrönt. Vilka färger!

På de små ängshöjderna lågo gårdarna, gamla och
silvergrå eller nya, vitskinande och gula, med röda uthus.
Gamla knotiga äppelträd med gula och klargröna frukter
i det mörka lövet stodo utanför.

Gång på gång bländade tårarna hennes ögon. När
hon kom tillbaka — om hon någonsin kom tillbaka.

Fjorden lyste blå ovanför Moss. Staden låg med röda
fabriksmurar längs kanalen och små glatt målade trähus
i trädgårdarna. Hon hade ofta tänkt då hon reste
förbi att hit skulle hon komma en sommar och måla.

Tåget susade förbi den lilla lokalstationen, där man
steg ur till Tegneby. Jenny såg ut över nejden — där
gick körvägen. Gården låg långt inåt, bakom den lilla
granskogen.

Där var kyrktornet — den underliga lilla Cesca, hon
gick så mycket i kyrkorna — satt där och kände sig gömd
och trygg i en gammal stämning av någon överjordisk
kraft. Hon trodde något — visste inte själv vad, men hon
hade skapat sig ett slags Gud.

Hon var ändå glad åt att det lät som om Cesca haft
det bättre tillsammans med mannen nu. Han hade inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free